Nytt ljus på Badhusberget!
Det är tisdag och gråkallt när Olsson&Linder glider in på gården i med bussen full av belysningsriggar och kablar. Det märks direkt att de är på hemmaplan. När andra suckar uppgivet inför miljonprogrammens estetiska entonighet blir Erik Olsson och Jöran Linder närmast förtjusta över utmaningen.
Metoden går ut på att jobba direkt i miljön och i samverkan med människorna som lever där. Fort och lätt fyller de gården med stativ och strålkastare. Konstnären Katarina Vallbo är med och roddar. De tre har arbetat tillsammans förr!
Runt köksbordet
I väntan på ljuspromenaden dricker vi kaffe i Gårdsprojektets kök. Ann-Catrin Karlsson, som bor högst upp i huset, har tittat in med sonen Joakim. Småpratet blir både uppsluppet och allvarligt.
Här ser vi Erik, Katarina, Jöran, Joakim, Ann-Catrin samt Maria Håkansson från KTH som följer Konstrådets samverkansprojekt i sin forskning.
Kärlek
Ett ord som lite otippat far i luften då och då är ”kärlek” men det skall visa sig vara i högsta grad relevant för Olsson&Linders belysningsfilosofi. De är inte rädda för flumstämpeln – tvärtom är det med stolthet och allvar de berättar hur beslutsfattare t.o.m. skriver in kärlek i sina beslutsprocesser.
Via Color!
När mörkret faller tänds provbelysningen. Tvättstugan är då kärleksfullt belyst i varma rödgula färger och det uppstår häftiga speglingar i fönstren. Bonny Andersson, vaktmästare på Lysekilsbostäder, döper snabbt ljusinstallationen till Via Color!
Det är avsiktligt spektakulärt – man måste leka lite och visa kontrasterna menar ljussättarna. Annars pratar Olsson&Linder gärna om ”snällt” ljus och om ljus som samspelar med miljön och lyfter fram det som är intressant just där.
Reaktionen från besökarna blir entusiastisk – overkligt – fantastiskt – som en saga, säger man och det känns lite hårt att påpeka att det bara är på prov.
Människor – inte monster
Under belysningspromenaderna får vi uppleva effekten av medveten ljussättning.
Det är ju till exempel jätteviktigt att vi får se ut som människor och inte monster när vi hamnar under en gatlykta. Likaså är det skönt när gräset är grönt även i kvällsljus.
På bilden ser vi Erik Olsson med korrekt färgåtergivning i skenet från en tillfällig armatur med skärmat kompaktlysrör. Han blir varken spökaktigt blåvit, som under en kvicksilverlampa eller groteskt gulaktig, som under en högtrycksnatriumlampa.
Belys de vertikala ytorna!
Genom att belysa vertikala ytor (exempelvis fasader) och ljussätta enskilda intressanta objekt (exempelvis konstverk eller träd) får man ett rum som är vackert, tryggt och funktionellt.
Jöran och Erik har utvecklat en ”ljusburk” som är så ”snäll” att ingen bryr sig om att sparka på den. Den lämpar sig väl för belysning av bl a träd.
Multimediaperformance
Så blev det onsdag och det som annonserats som föreläsning visar sig vara en show med bilder, tung musik, filminslag, snudd på balett och ett himla gott självförtroende.
Bakom det höga tempot och den kaxiga attityden är budskapet desto mer ömsint och lyhört. Olsson&Linder riktar konsekvent intresset mot de människor och miljöer som fått minst av välfärden och inför varje uppdrag börjar de från scratch.
Dialogen med människorna är jätteviktig liksom att bli förtrogen med själva platsen och dess historia – det är där idéerna hämtas.
Välkommen till Upplysningstiden!
Kombinationen av föreläsningsshow och ljusvandring är verkligen effektiv. Först får vi teorin och exemplen, sedan blir vi både bildligt och bokstavligt upplysta. Det är mycket en aha-upplevelse; tänk att en ljusförändring kan påverka upplevelsen så mycket! Samtidigt är det lite deppigt att det ser ut som det gör – särskilt som det i grunden inte handlar om pengar.
Med lite fantasi blir vardagsföremålen spännande ljusobjekt.
Stolthet och fördelar
Genomtänkt ljusdesign kan mycket väl ge energibesparingar och på sikt också sänkta kostnader. Ännu viktigare är kanske att den genererar långsiktiga fördelar i form av ökad trygghet, skönhet och inte minst stolthet.
Den här typen av samhällsvinster kan vara svåra att beräkna i kronor och ören. De är ungefär som kärlek – ovärderliga.
Bilder: Kiki Eldh och Göran Gunnarsson